Forntid

Vi vet att Norden var täckt av en tung ismassa för 12 000 år sedan. När isen sedan började smälta och landet började höja sig kom också de första människorna till vår bygd. Idag får vi leta 80 meter över havsytan för att finna spår av deras boplatser.

Klimatet var då varmare än idag. Landskapet var täckt av djupa skogar, tall, björk och ek. Idag finns ett fåtal hällmålningar från denna civilisation, utförda på vertikala klippväggar (Medbo & Allestorp).
Omkring 3 800 f Kr började människorna röja mark för odling. Boplatserna blev permanenta, husen uppfördes i trä och lera. Från dessa finns inte mycket idag , men deras verktyg, sten och flinta, kan påträffas utspridda i våra åkrar. Mer tydliga från denna tid är gravarna, de sk dösarna. Stora flata stenhällar som bildar gravkammare kan ses i Vrångstad och Nasseröd. Dessa gravar var troligtvis gravar åt mäktiga familjer. Dösarna ersattes sedan av gånggrifterna (ex Massleberg) som senare ersattes av hällkistor (ex Björnemyr).
Bronsåldersfolket (1800-500 f Kr) bodde i långhus och begravde sina döda i kistor av trä eller sten som täcktes av väldiga rösen. Hundratals sådana finns idag kvar i Bohuslän, ex på Valö. Så gott som alla hällristningar i Bohuslän tilkom under bronsåldern. Därefter blev klimatet kallare, havet drog sig tillbaka,   medeltemperaturen sjönk, vintrarna blev så kalla att stallar måste byggas för djuren. Levnadsförhållandena var troligen svåra och mängden nya hällristningar avtog.
Från 50 – 400 e Kr gick Norden in i en ny utvecklingsfas. De långväga handelskontakterna återupptogs, särskilt med det romerska riket. En mängd nya varor strömmade in i Skandinavien. Några hamnade till slut som gravgåvor i de stora gravfälten, som t ex det vid Greby. Det är möjligt att de gåtfulla stenlabyrinterna (ex Ulmekärr) också tillkom vid den här tiden. Detta var Skandinaviens guldålder – stora tekniska framsteg gjordes samtidigt som det skedde stora folkförflyttningar. Guld och andra metaller importerades, men dessa återfinns inte i gravar i Bohuslän. Fornborgar finns det däremot gott om. De medeltida borgarna vid Olsborg och Hornborg kan ha varit efterföljare till fornborgar byggda under denna tid.

Granit är en hård bergart och därför svårbearbetad. Under istiderna, långt innan människorna dök upp i området, blev bergen nötta, repade och blankslitna av ismassorna som sakta rörde sig över landytan. Trycket var enormt från det kilometertjocka istäcket. När isen till slut helt drog sig tillbaka, lämnade den efter sig både branta klipphällar och mjukt sluttande bergsryggar vars ytor slipats släta och rundade. Ibland har hällarna djupa fåror som bildats av att ett stenblock frusit fast under isen och skavts och släpats mot graniten. När isen försvann dränkte de enorma mängderna smältvatten nästan hela norra Bohuslän och havets eroderande inverkan fortsatte slipningsprocessen. Men landet höjde sig igen och och omkring 1500 f Kr stod havet ca 13 meter över dagens nivå. Stora mängder kala klippor låg nu öppna längs de grunda fjordarna och inåt land. Många hällar slipades ytterligare av bäckar och vattendrag. Det var på dessa släta och vattenslipade hällar som bronsålderskonstnärerna mätte upp sina ”målardukar” som de sedan fyllde med bilder.
Norra Bohuslän har omkring 1 500 registrerade fyndplatser. Hällristningsmuseet vid Vitlycke har ett komplett register över alla kända fyndplatser. Ett märkligt faktum är att ristningarna är koncentrerade till vissa områden. Tanums socken har över 360 fyndplatser, Kville 280, Tossene 180 och alla andra socknar mycket färre. Det totala antalet enskilda figurer och tecken är över 40 000, vilket är många fler än i något annat område i Sverige eller Skandinavien.
Ristningarna skildrar dåtidens människors historia på ett språk som gått förlorat. Men ristningarna är kraftfulla bilder av det förgångna och om vi endast kan tyda en del av deras mening så har vi lyckats få en inblick i den förhistoriska tiden och tänkandet bland de människor som levde i norra Bohuslän för 3 000 år sedan.

Bilderna på hällarna kan indelas i ett antal kategorier, varav vi nämner några här.

Båtar, skepp Stora och små, vissa med roddare? Var är master och segel?
Djur Tjurar, rådjur, hästar, fåglar mm.
Människor Ofta könslösa, långa krigare, älskande par mm.
Skivor, cirklar, hjul Solsymboler, hjul, men betyder troligen också blommor, huvuden mm.
Skålgropar Finns säkert hundra olika förklaringsmodeller!
Vapen Svärdslidor, yxor, spjut, pilbågar.

1994 upptogs området kring Vitlycke på Unescos lista över Världsarv, World Heritage.

Källa: ”Bilder från forntiden” John Coles & Lasse Bengtsson, skrift nr 34 utgiven av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund 1990. Rekommenderas!
Besök gärna Vitlycke museum nära Tanumshede, eller klicka på http://www.vitlycke.bohusmus.se. Titta också gärna in på www.varldensbilder.net, ett läromedel som görs av elever på Tanumskolan i samarbete med museet.