Lasse Lundberg – Evert på Kalvö

PLEASE NOTE
# This file is the author’s own work and represents their interpretation of the
# song.You may only use this file for private study, scholarship, or research.

Datum: 1997 09 30
Källa: Anders Torevi, torevi@swipnet.se
Objekt: Från LP´n ”Man hade smyckat en brygga” där Claes Olsson sjunger Lasses låtar samt Musikkasetten ”Fjällbacka Skärgård” där låtskrivaren kåserar och sjunger eget material. Visa om ett av Fjällbackas färgstarkaste orginal som gick den väg som mången andra fiskare gjort. Må texten mana till eftertanke.

Evert på Kalvö.

Text & Musik: Lasse Lundberg

Han gick omkring i rätt uttjänta kläder, och gamla träskor som slitits i år. Han hade hy som var garvad likt läder, av sol och saltstänk som fiskare får. Han var fördärvad av kyla och brännvin och rök, han var en udda och ovanlig typ. Han kom rätt ofta och satt sig hos mig i mitt kök, tog av sig kepsen och bad om en sup.

Det var rätt sällan man lyssna på mannen, han språka mest med sig själv som det lät. Av gamal vana så drog han med handen, och sopa aska som hamnat i knät. Man tänkte aldrig på Evert så länge han fanns, var han höll hus eller hur det stog till. Han bodde ensam med systern på Kalvö nån´stans, det var det enda som folk kände till.

Men så en morgon så var han försvunnen, hans gamla snipa låg ensam i land. Och efter måna´r och da´r blev han funnen, han drev i land på en obebodd strand. Det blev rätt tyst här i bygden när Evert försvann, det säger många med allvarsam min. men det var ingen som räckte en hjälpande hand, när han kom vinglande full som ett svin.

Vi vill ha skärgården levande säger vi jämt, vi skall ha människor som lever och bor. men om man ser på en del som dom vore ett skämt, för att dom vandrar i trasiga skor. Borde vi se oss i spegeln se hur vi ser ut, inte blir världen nå´t bättre med oss. Vad dom kan säga om dej när din levnad är slut, det kan väl göra det samma förstås.