Mårten Sjöbeck

1886-1976

Mårten Sjöbeck hade ett mindre vanligt yrkesliv. Efter några års studier i botanik och geografi vid Lunds universitet fick han anställning vid Statens Järnvägar. Men samtidigt ägnade han sig med stor iver åt växtgeografiska och etnologiska forskningar och författade rader av skrifter och uppsatser. Hans stora intresse var det svenska kulturlandskapets utveckling.

Från 1932 till sin pensionering 1952 innehade han en tjänst som byråsekreterare vid dåvarande Järnvägsstyrelsen. Men han var inte någon vanlig byråsekreterare – han hade ”uppdrag att författa kulturgeografiska handböcker”! (Sådant hade den statliga järnvägsmyndigheten råd med på den tiden…)

Han utgav i snabb takt resehandböcker över olika svenska landskap – alla med undertiteln ”Färdvägar och vandringsstigar utgående från statsbanorna”.

För sina insatser för svensk kulturgeografi promoverades han 1950 till filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet.

Vårt intresse för Mårten Sjöbeck i detta sammanhang beror på att han i sin bok ”Bohuslän och Göteborg : färdvägar och vandringsstigar utgående från statsbanorna” (1932) har givit en fin liten skildring av Fjällbacka. Och han gav samhället mycket högt betyg! Läs själv:

”Sammanträffandet med Fjällbacka, som vid stranden av den djupa naturhamnen drager sig in under den höga bergkammen, vilken reser sig nära 100 meter över havet, uppenbarar en ovanlig skönhet. Fjällbacka var enligt Kalm (1742) ‘et fiskar näste, der en stor hop fiskare bo’. Orten intager i våra dagar en egendomlig mellanställning mellan fiskläge och betydelsefull handelsplats. Bryggorna, som i en lång rad löpa ut i sjön, utgå icke blott från sjöbodar utan också från välförsedda magasin. På ett underbart sätt paras här fisklägets atmosfär med den lilla köpstadens mera solida tyngd. Fjällbacka påminner om små norska kuststäder. Orten har en mycket bestämd profil, och bland alla Bohusläns kustsamhällen – Marstrand och Strömstad icke medräknade – är den otvivelaktigt den mest karaktärsfulla. Utanför hamnen ser man skärgården, som längst ut avslutas av Väderöarna. Fjällbacka söker stöd hos en stor natur. Så länge orten tillåter denna att härska, skall Fjällbacka förmå utöva en stark lockelse. Trevnad och snygghet bo i detta samhälle, där värmen och intimiteten bliva omisskännliga. Man sänder en tanke till Fiskebäckskil, men Fjällbacka når högre.”