1900-talet

Teaterdirektör Oscar Wennersten, stenhuggarson från Halland, köper ön 1905 av kamrer Carl Larsson, Kville Sparbank, för 1500:- . Ön pryds med - för den kringboende fiskarebefolkningen - exotisk teaterrekvisita med byster etc. och används som sommarhem av familjen. Ca 20 år senare förklaras ön åter i konkurs (1926) och köps åter upp av konkursförvaltaren Carl Larsson.

Docent Nils Silfverskiöld köper ön obesett (i samband med en ´bättre lunch´ på restaurang Cecil i Stockholm) för 6.000:-. Fem byggnader ingår - förutom Krogen, Kaptenshuset, Magasinet, även en Lada/kostall samt en ilandfluten skeppskajuta från något segelfartyg, som förlist i närheten och placerats på stensockel, numera gäststuga.
Samtliga fastigheter voro då illa medfarna men restaurerades varsamt av fem bröder Eriksson från Hamburgsund. Det kom att bli ett älskat sommarställe för familjen. Förutom upprustningen av husen intresserade sig Nils för (åter-) plantering av träd och även buskar och allehanda blommor och förvandlade denna annars karga natur till ett prunkande paradis. Han hade - förutom familjen - 2 permitterade stenarbetare till hjälp året runt med allt tungt trädplanteringsarbete och byggen av murar, köksträdgård, vindskydd m.m. 1935 erbjöd sig en folkskollärare från Hamburgsund (Gustav Holmark) att plantera en (tall-) skog i en dalgång mot söder och själv satte han ner två korgar - en med vita och en med röda näckrosor - i en naturlig damm i öster. Denna har blivit ett riktigt ´vallfartsmål´ för lokalbefolkning och sommargäster, ofta i samband med en pick-nick till denna oftast vindskyddade delen av ön.

En kär granne - Nobelpristagaren The Svedberg intresserar sig för den rikliga floran och gör 1943 en förteckning över alla fanerogamer och kärlkryptogamer, inalles 264 växter,som nu inbunden utgör en klenod i biblioteket.

Vid Nils frånfälle (1957) övertages ägandet och skötseln till arvingarna tills sonen Peter löser ut sina halvsystrar ca 1989. Hans första åtgärd blir att kontakta Riksantikvarieämbetet för att undersöka möjligheten och intresset att rädda husen till eftervärlden genom kulturminnesmärkning, som stadfästes officiellt 1994. Detta år ägde en större upprustning rum av främst alla taken och tillstånd gavs till nytt taktegel på det vackra gamla Magasinet, som 10 år senare fick en ny strykning med linoljeblandad gullocker, som nu fullbordar det betagande intrycket för förbiseglande.