Före år 1800

Vi börjar med sillperioderna, kända från tidig medeltid, som kom med ungefär 70 till 90 års intervaller och kunde vara ca 30 år. Dessa föranledde en allt större uppblomstring och rikedom i Bohuslän genom handel och sjöfart och allt vad sillfisket och även hummerfisket förde med sig av folktillströmning och handel m.m. - både inhemsk och utländsk (särskilt holländsk) - allt från s.k. ´strandsittare´ till ´stormän´.

Under denna period började det byggas lotsstationer på grund av den ytterst farliga skärgården, som krävde god kännedom om alla grynnor, skär och säkrare farleder för att undvika de annars ofta förekommande haverier, som var ett ständigt hot för segelfartygen, särskilt längs den beryktade ´Soten´ (från Smögen till Soteskär, strax söder om Florö.)

Under 16-1700-talen började de bäst belägna öarna befolkas, främst med fiskare och skeppare. Under 1700-talets stora sillperiod växte trankokerier upp som svampar ur jorden - både på öarna och i och längs fiskelägena på fastlandet. Allt mer träd fälldes för att elda dessa samt för skeppsbygge (främst ek) och för husbehov. (som referens finns en rolig bok - som jag lånat av Morgan - som precis levandegör denna period, minns ej namnet men kan lätt ta reda på det - om du inte känner till den) Till denna etapp hör väl även utbyggnad av tullväsendet med sina första tullstationer - ofta intill lotsstationerna, t.ex. på Väderöarna och Dyngö/Hästvom. (Att lots- och tullväsendet voro samlokaliserade gav icke sällan upphov till stora spänningar och stridigheter mellan dessa Kronans yrkesutövare. Till denna epok tillkommer även den snabbt växande sjöfarten då all tyngre och längre transport skedde på/över havet och icke över land.